En solig söndag träffades vi äntligen. Dotterbolaget S(t)ockholm är redan en succé. Än finns blyghet och beundran i luften, och det här är vår början.
Vi tog oss en serie-work shop tillsammans, ritade en ruta var. Titta!
Vidare har vi massor med idéer, lömska och goda.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Nu är jag pepp på fettaktivism.
Jag presenterade värsta fina idén till min klass (bildlärarprogrammet) idag, och blev fett skrotad. Såhär, jag ska sy/bygga/gjuta en semla med bröst och mage i hudliknande material. Till 8:e mars, som i år sammanfaller med fettisdagen. Vi ska styra upp ett fettblock på demon och spruta sojagrädde på varann. Och då ska jag vara semla med mina bröst och min mage avgjutna och fastsydda på denna dräkt. Många i klassen reagerade starkt på detta, med hälsofascism och toleranspedagogik och fettfobi. Jag förlöjligades, skrattades åt och skulle sättas på plats. Jag fick stöd också, men de negativa reaktionerna gav mig adrfenalin att börja fettaktivista mig. Semlan, here I come!
…sa Vendela.
Hittade denna. / Hanna
Nu är det dags att uppdaterar alla om vad som sker og skett, jag väljer att använda mig av bilder för att bäst beskriva vad som hänt oss i dotterbolaget på senaste tiden:
Nu har vi fått bankkonto och med det företagsvisakort, detta firades med marsipan.
Vi tog tag i att fixa till i the mother ship, så här fint blev det. 
Här ser ni mig där jag sitter och lådsas fika vid det nya soffbordet som lyser
Sen var det ju såklart dag för releasefirande för det bästa Galagonumret på 40 år
Vendela gjorde en superbra serier om det hela!!! Kan tyvärr inte får den stor, men uppmanar Vendela att lägga upp den här på bloggen 
Blev direkt upplockat av moderna museet till deras samlingar
Umgänge.
Och nu undrar Lisa Ewald vad Jalla Jalla kommer att ha på sin TV.
Ok, det var allt för denna gång, ses snart igen, avslutar med en låt.
MVH/ Hanna Stenman
<!–
WriteFlash('’);
//–>
PS: I whip ma hair
Tack alla som kom på DB’s inflyttingsfika i fredags. Det var himla fint och det blev trångt i vår ateljé. Fantastiska “Jag och Johan” spelade och jag käkade en miljon kakor.
Mer minnesmusik. Lady Saw är en av Jamaicas mest kända artister. Mycket av hennes musik utgår från henne själv, den kan till exempel handla om hennes hårda uppväxt eller nån idiotisk snubbe hon varit ihop med. Men mest känd är hon för sina dancehall-låtar med snusktexter.
För ganska många år sen skulle hon spela i den lilla skånska staden Landskrona och jag och min kompis M hade bestämt oss för att åka dit och se henne. Det var nån reggaefestival med typ Peps Persson och Svenska Akademien på dagen, men sent på kvällen skulle hon spela på en klubb. Vi hängde ut i Landskrona, lyssnade halvhjärtat på dom andra reggaeakterna, käkade pizza och bärsade, allt i väntan på kvällen och Lady Saw. Klubben visade sig vara rätt liten, och när vi snackade med folk verkade det inte som om nån förutom vi hade nån större koll på vem Fru Såg var. Spelningen skulle börja, vi ställde oss längst fram i mitten och där var hon. Typ en meter från oss. Vi dansade och det var som att vi dansade med henne. Vi sjöng med i låtarna och hon berömde “the two gyals in the front” i mellansnacket. Sjukt nöjda efter spelningen drog vi ut i den skånska sensommarnatten och hittade en olåst cykel som vi drog till tågstationen med. Nästa tåg skulle gå vid sex på morgonen. Vi var hungriga och det fanns en sockerbetsåker bredvid spåren. Vi testade att ta en tugga på en beta men det funkade inte alls. Istället lade vi oss vid sidan av åkern, sjukt tröttflamsiga, och stirrade på gryningshimlen.
Sååå, här e en låt som talar för sig själv:
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Såhär: när det är kallt och mörkt
cyklar jag snabbt snabbt och spelar den här låten i mina hörlurar
och allting känns nostalgiskt och sorgligt men samtidigt vet jag att
jag är oövervinnlig.
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Immortal Technique. Det var så fett
när jag såg honom live för nåt år sen, mäktigt att se han och
hans polare från Harlem köra i lilla Musikens Hus i Majorna typ en
torsdagkväll. Han är en av hiphopens mest politiskt
korrekta, många av hans texter handlar om att USA är dumma i
huvvet. Men det finns en del att klaga på när det kommer till hans
genusanalys, till exempel handlar en låt (Dance with the devil) om
en snubbe som är med i en gängvåldtäkt och i slutet märker han
att det är hans egen mamma som är offret. Asså jag fattar att det
är ett enkelt sätt att förtydliga budskapet ”våldtäkt är
jävligt fel”, men tycker att argumentet ”tänk om det vore din
dotter/syster/mamma” känns rätt mossigt eftersom det delar upp
kvinnor i heliga/oheliga. En annan låt, You never know, berättar en
sjukt fin historia och jag brukar bli helt gråtig när jag lyssnar
på den. Men den handlar också om en brud som han älskar och som e
så himla himla vacker och såklart (ta-daam!) oskuld (för hon vill
spara sej till typ giftemål med Technique) men som ändå dör i
aids. Hej horamadonnakomplex!
Men asså fan, nu har jag neggat massa,
det var ju inte meningen. I övrigt är han smart, och den här låten
är grym! Jag brukar lyssna på den när jag känner mig lite dålig
och sen känna mig bättre.
<!–
WriteFlash('’);
//–>
och här är en bild på sahara hotpants hansson, candy flyttkarin cassimir, karhulainen bång och sarväldet granér som i grupp koncentrerat klappar händerna på lindegårdsfestivalen.
